Ouzhan Trade (Shanghai) Co., Ltd.

Ytbehandling

Först och främst måste vi veta varför produkten behöver ytbehandling, vad är funktionen och vilket problem den löser.

Först och främst är ytbehandlingsmetoden för att artificiellt bilda ett ytskikt på ytan av substratmaterialet som skiljer sig från substratets mekaniska, fysikaliska och kemiska egenskaper. Syftet med ytbehandling är att möta produktens korrosionsbeständighet, slitstyrka, dekoration eller andra speciella funktionskrav.

Många kunder kommer att fråga oss varför vi behöver ytbehandling, vad är funktionen och vad är anledningen till att lägga till denna process?

Ouzhan tekniska personal:Ytbehandling är att ta bort alla typer av främmande föremål (såsom olja, rost, damm, gammal färgfilm, etc.) fäst på ytan på föremålet och ge ett bra substrat som är lämpligt för beläggningskraven för att säkerställa att beläggningsfilmen har bra skydd. Korrosionsprestanda, dekorativa prestanda och vissa specialfunktioner, objektets yta måste förbehandlas innan målning. Arbetet med denna typ av behandling kallas kollektivt förbehandling (ytbehandling) eller (ytbehandling) förbehandling.

Ytbehandlingen förbättrar produktens hållbarhet och nötningsbeständighet. Ursprungligen ökar det användningstiden och sparar mycket tid, kostnad och pengar.

ELEKTROKEMISK METOD

Denna metod använder elektrodreaktion för att bilda en beläggning på arbetsstyckets yta. De viktigaste metoderna är:

(1) Galvanisering

I elektrolytlösningen är arbetsstycket katoden. Processen att bilda en beläggning på ytan under påverkan av en extern ström kallas galvanisering. Pläteringsskiktet kan vara metall, legering, halvledare eller innehålla olika fasta partiklar, såsom kopparplätering och nickelplätering.

Surface treatment2

(2) Oxidation

I elektrolytlösningen är arbetsstycket anoden. Processen att bilda en oxidfilm på ytan under inverkan av yttre ström kallas anodisering, såsom anodisering av aluminiumlegering.
Oxidationsbehandlingen av stål kan göras med kemiska eller elektrokemiska metoder. Den kemiska metoden är att placera arbetsstycket i en oxiderande lösning och förlita sig på kemisk verkan för att bilda en oxidfilm på arbetsstyckets yta, såsom blåning av stål.

Surface treatment3

FOLDNINGSKEMI

Denna metod har ingen aktuell verkan och använder interaktionen mellan kemiska ämnen för att bilda en beläggning på arbetsstyckets yta. De viktigaste metoderna är:

(1) Kemisk omvandlingsmembranbehandling

I elektrolytlösningen har metallarbetsstycket ingen yttre strömverkan, och den kemiska substansen i lösningen samverkar med arbetsstycket för att bilda en beläggning på dess yta, vilket kallas kemisk omvandlingsfilmbehandling. Såsom blåning, fosfatering, passivering och kromsaltbehandling av metallytor.

Surface treatment4

(2) Elektrolös plätering

I elektrolytlösningen behandlas arbetsstyckets yta katalytiskt utan inverkan av extern ström. I lösningen, på grund av minskningen av kemiska ämnen, kallas processen för att deponera vissa ämnen på arbetsstyckets yta för att bilda en beläggning elektrolysplätering, såsom elektriskt nickel, Elektrolös kopparplätering etc.

FALLVÄRMEBEHANDLING

Denna metod är att smälta eller diffundera materialet under höga temperaturförhållanden för att bilda en beläggning på arbetsstyckets yta. De viktigaste metoderna är:

(1) Värmeplätering

Processen att sätta ett metallarbetsstycke i smält metall för att bilda en beläggning på dess yta kallas varmförzinkning, såsom varmförzinkning och varmvattenaluminium.

(2) Termisk sprutning
Processen med finfördelning av den smälta metallen och sprutning av den på arbetsstyckets yta för att bilda en beläggning kallas termisk sprutning, såsom termisk sprayning zink och termisk sprayning aluminium.

(3) Hetstämpling
Processen med uppvärmning och pressning av metallfolien för att täcka ytan på arbetsstycket för att bilda ett beläggningsskikt kallas hetstämpling, såsom varmstämpling av aluminiumfolie.

(4) Kemisk värmebehandling
Processen där arbetsstycket är i kontakt med kemiska ämnen och värms upp och ett visst element kommer in i arbetsstyckets yta vid hög temperatur kallas kemisk värmebehandling, såsom nitrering och karburisering.

(5) Ytbehandling
Genom svetsning kallas processen för avsättning av den avsatta metallen på arbetsstyckets yta för att bilda ett svetsskikt ytbeläggning, såsom ytbeläggningssvetsning med slitstarka legeringar.

VIKNINGSVAKUEMETOD

Denna metod är en process där material förångas eller joniseras och avsätts på arbetsstyckets yta under högvakuum för att bilda en beläggning. Huvudmetoden är.

(1) Fysisk ångavsättning (PVD)

Under vakuumförhållanden avsätts processen för att förånga metall till atomer eller molekyler, eller jonisera dem till joner, direkt på arbetsstyckets yta för att bilda en beläggning, som kallas fysisk ångavsättning. Den avsatta partikelstrålen kommer från icke-kemiska faktorer, såsom avdunstning Sputtering, jonplätering etc.

(2) Jonimplantation

Processen med att implantera olika joner i arbetsstyckets yta under högspänning för att modifiera ytan kallas jonimplantation, såsom borinjektion.

(3) Kemisk ångdeposition (CVD)

Under lågt tryck (ibland normalt tryck) kallas den process där gasformiga ämnen bildar ett fast beläggningsskikt på arbetsstyckets yta på grund av kemiska reaktioner kemisk ångavsättning, såsom ångavsättning av kiseloxid och kiselnitrid.

ÖVRIGA FICKNINGSMETODER

Främst mekaniska, kemiska, elektrokemiska och fysiska metoder. De viktigaste metoderna är:

Målning

Icke-sprutnings- eller borstningsmetoden är processen att applicera färg (organisk eller oorganisk) på arbetsstyckets yta för att bilda en beläggning, kallad målning, såsom målning, målning etc.

Slagplätering

Processen att bilda ett beläggningsskikt på arbetsstyckets yta med mekanisk slag kallas slagplätering, såsom stötförzinkning.

Laserytbehandling

Processen med att bestråla arbetsstyckets yta med laser för att ändra dess struktur kallas laserytbehandling, såsom laseravkylning och lasersmältning.

Superdural teknik

Tekniken för att framställa superhård film på arbetsstyckets yta med fysiska eller kemiska metoder kallas superhård filmteknik. Såsom diamantfilm, kubisk bornitridfilm och så vidare.

Surface treatment13

ELEKTROFORES OCH ELEKTROSTATISK SPRUTNING

1. Elektrofores

Som en elektrod sätts arbetsstycket i den ledande vattenlösliga eller vattenemulgerade färgen och bildar en krets med den andra elektroden i färgen. Under inverkan av det elektriska fältet har beläggningslösningen dissocierats i laddade hartsjoner, katjonerna rör sig till katoden och anjonerna rör sig till anoden. Dessa laddade hartsjoner tillsammans med de adsorberade pigmentpartiklarna elektroforeseras till arbetsstyckets yta för att bilda en beläggning. Denna process kallas elektrofores.

2. Elektrostatisk sprutning

Under inverkan av ett DC-högspänningselektriskt fält riktas de finfördelade negativt laddade färgpartiklarna att flyga på det positivt laddade arbetsstycket för att erhålla en färgfilm, som kallas statisk sprutning.